Bengt Ivarsson

Var noga med förspelet!

I många avseenden liknar människan djuren. T ex ritualen med förspel. Orrens förspel är kuttret på myrarna och tranans är dansen och trumpetandet vid Hornborgasjön.

Människans förspel är frieriet. I motsats till orren och tranan utförs det vanligen med endast två närvarande. Utom kanske i muslimska länder, där mannen av rationella skäl passar på att fria till en hel grupp på en gång när han ändå är igång. Mannens frieri utförs vanligen med ett eller flera knän i backen.

Ett väl genomfört frieri leder nästan alltid till den önskade föreningen. Den som slarvar avvisas ofta och får försöka sin lycka på annat håll. Därför är det viktigt att den som skall till med det förbereder sig noga.

Friarens val av frieriplats är viktigt. Den ideala platsen är en tät gräsmatta i vågplanet på minst 10 kvadratmeter utan kvarvarande dagg. Den bör vara väldränerad för att friaren inte skall bli våt om knäna.

Friarens klädsel, speciellt byxorna, skall väljas så att han slipper medföra liggunderlag vid knäfallet. Idealet är byxor inköpta på en secondhandbutik t ex Myrorna. Byxorna kan då kasseras efter ritualen. I detta fall bör ett annat par för ombyte medföras.

Om friaren bär märkeskläder t ex Armani eller Gucci, speciellt vita byxor i kaukasiskt eller motsvarande linne, bör liggunderlag brukas. Män som bär Armanikostymer har sina skäl att göra detta och känner att de förlorar sin visuella potens utan sina märkesbyxor.

Liggunderlag inhandlas då lämpligast i en Fjällrävenbutik. Ett sådant liggunderlag kan skäras till så att det räcker för 8 frierier, om man betraktar varje delunderlag som en förbrukningsvara och om knäfallet sker med bara ett knä i backen. När friaren inser att frieriepoken är slut, kan ev kvarvarande underlag med fördel användas som födelsedagspresent åt giftasvuxna karlar som ännu inte ingått i det äkta ståndet.

Frierier kan i likhet med körkortsprov utföras hur ofta som helst.
Om mer än en kvinna är inblandad i ett frieri gäller samma ritual som ovan beskrivits fast tvärt om.

Jag avser att göra en utförlig undersökning av frieriet i Sverige. Det vore därför tacksamt om jag kunde få in rapporter om både lyckade och misslyckade frierier. Angiv gärna hur många kön som varit representerade vid frieriet, antal lyckade och misslyckade frierier som kontrahenterna deltagit i tidigare, ålder på friaren, markunderlag, temperatur, tid för ritualen i hela minuter och annat som kan berika undersökningen. Sänd uppgifterna till adress som framgår av min hemsida www.talskrivaren.se

Bengt Ivarsson

Nattfrieri

De stora friarkvällarna var lördags- och söndagsnätterna. Då samlades byns pojkar framåt kvällen på en bestämd mötesplats medan flickorna bäddade ner sig hemma på gården. Så började man i uppsluppen stämning vandra mellan gårdarna och knacka på hos flickorna, som vanligen hade en gemensam sovplats utanför själva boningshuset.

När pojkarna kommit fram började man ”tala in sig”. Ofta hade man utvecklat en raljerande ritual med bönande anrop till flickorna eller en kvick dialog mellan parterna.

Väl inne satte sig pojkarna runt om på sängkanterna. Efter en stunds diskuterande drog man vidare och lämnade då en sängkamrat till var flicka. Hopparningen kunde antingen ske på pojkarnas initiativ eller genom ett förstulet signalerande mellan en intresserad pojke och flickan i sängen. Man kunde också överlåta initiativet helt till flickan genom att pojkarna slängde sina mössor i hennes säng, varefter hon valde ut en.

När friarparet lämnats ensamma låg man och diskuterade veckans begivenheter och olika friares företräden. Pojken bjöd ofta på medhavda karameller och flickan gav pojken en klunk ur brännvinsflaskan, som skulle finnas nedstoppad i ena sänghörnet. Innan det var dags att ge sig av framåt morgonen, kokade fickan ofta kaffe.

Kringgången hos byns flickor gav pojkarna en möjlighet att pröva sig fram för att så småningom etablera en fastare friarkontakt med en bestämd flicka. Flickans inställning kunde man också ta reda på utan att behöva ställa en direkt fråga genom att t ex ge henne en gåva – en ”känning”. Mottog hon den var det ett tecken på samförstånd. Det förekom också att pojken lämnade sitt fickur hos flickan. Fann han det hängande uppdraget på väggen vid nästa besök var detta ett tecken på att han accepterats

Nattfrieriet finner vi inte bara i Sverige. Det har i olika former varit utbrett i Norge, Finlands och Estlands svenskbygder, Centraleuropa och i Skottland, Wales och Bretagne. Emigranter förde nattfrierisederna till USA.

Själva uppträdandet mellan pojken och flickan var reglerat av en rad bestämmelser – en ”bäddetikett”. Den innehöll bl a bestämmelser om vilka klädesplagg som fick tas av under natten. Flickor som visat sig för tillmötesgående sades ha ”legat bort sig” och kunde därigenom få en stämpel på sig för all framtid.

Man kan alltså anta, att själva begynnelseperioden med flera olika friare normalt präglades av sexuell avhållsamhet. Men en kontakt, som fördjupades till en fast friarförbindelse med sikte på äktenskap kom ofta att innebära en föräktenskaplig sexuell förbindelse.

Dessutom
När det blir dags för bröllop, kan jag skriva talet. Jag finns på www.talskrivaren.se

Källa
K.Rob.V. Wikman: Die Einleitung der Ehe

Bengt Ivarsson

Risgryn

Det är synd att kasta mat. Risgryn som kastas på brudparet borde man egentligen skicka till svältande barn i Afrika. Vi i Värmland har tagit intryck av detta. Allt fler av oss har därför gått över till att kasta råg istället. Det är många som odlar råg men ingen vill ha den. T o m sparvarna ratar den. Men de äter risgrynen och får då ont i magen.

Nu har vi i Värmland tagit fram ett bröllopsris som ingen vill äta och som samtidigt är billigt. Det är ett långkornigt, polerat ris som växer vilt på Kilimanjaros nordsluttning just vid trädgränsen. Det är kastvänligt. Det betyder att t e x en näve ris som man kastar iväg håller ihop under hela kastbanan och träffar brudparet i sin helhet ungefär som en snöboll i kramsnö. Inget spill på vägen. Står man långt bak i folkskaran kan man dessutom lobba riset över gästerna med gott träffresultat för folk med bra bollsinne.

Före ”risningen” bör gästerna fördela sig i två kastgrupper. En grupp utgör de som tänker använda det nya kastvänliga riset med snöbollseffekt. Till den gruppen kan ansluta sig endast mycket, mycket goda vänner eller folk i chefsställning i förhållande till brudparet. Den andra gruppen bör använda det vanliga riset. Till den gruppen hänvisas anställda som står i beroendeställning till brudparet och bekanta i allmänhet.

För vidare upplysningar om riset vänd er till www.Talskrivaren.se som också är författare till detta lilla stycke.