Vigselringen   topp
 Ringen var från början ett slags betalning för bruden. Bruket att ge bruden en ring användes redan av romarna, men seden att ge bruden en ring vid bröllopet kom via den katolska kyrkan. Man har inte alltid använt ringar vid vigsel, det jag kunnat finna är att de första gången omnämns i Handbok för gudstjänstordning från 1529. Fram till 1986 ger brudgummen sin brud en ring vid kyrkans vigsel. Efter det är det vanligt att brud och brudgum växlar ringar. Från den katolska tiden kommer även seden att prästen välsignar ringarna, då var det prästen som satte ringen på bruden och då på hennes långfinger. Den seden har sedan ändrats så nu bärs ringen oftast på ringfingret.
  Släta vigselringar av guld började användas under 1800-talet, de blir det dominerande mot slutet av 1800-talet. Innan dess var ringen ofta av oädlare metall. Eftersom guldringen var dyrbar använde man den bara vid festligare tillfällen.
Vid slutet av 1800-talet blev det vanligt att par köpte ringar åt varandra. På 1890-talet var den vanligaste ringen tjock och bred och den var ofta pläterad (förgylld). Hade brudgummen inte råd att köpa en ring åt sin brud, fick han låna en av prästen under vigselakten.
 Den som provar annans vigselring förorsakar osämja mellan makarna och den som av misstag köper en för trång ring får de fattigt i äktenskapet.

 Nuförtiden kan ringarna vara utformade mer fantasifullt och konstnärligt. Det är inte ovanligt att de är små konstnärliga skulpturer utförda av erkänt skickliga guldsmeder. I dag börjar alliansringen ersätta den släta guldringen. Alliansring kallas en ring som har flera stenar i rad, oftast diamanter. Utomlands är solitären vanlig, en ring som har en stor diamant men den kan också kompletteras med flera mindre stenar.
 Diamanten är den hårdaste av alla mineraler och är mycket sällsynt. Långt före vår tideräkning ansågs diamanten vara magisk och att den kunde skydda mot ormar, gift, tjuvar och onda ting.
 På medeltiden smyckade rika par gärna sina ringar med ädelstenar. Diamanten blev mer och mer uppskattad på grund av sin hårdhet och kom att bli en symbol för varaktigheten i äktenskapet.

 Under vigseln får kvinnan en vigselring. I den graverar man mannens namn, datum och kvinnans namn, Lars 26/6 2004 Lina. Traditionellt är vigselringen slät, men idag är det vanligt att vigselringen är annorlunda. Det blir vanligare att även mannen har vigselring, den bärs istället för, eller tillsammans med förlovningsringen. I hans står kvinnans namn, datum och mannens namn, Lina 26/6 2004 Lars.

Att välja ringar.   topp
Antika ringar är en god möjlighet men se i så fall till att de är av den robusta typen. Det var stora växlingar i modet även i gamla tider och det är långt ifrån alla antika ringar som är lämpliga att bära till vardags.
 Ett annat alternativ är att få ringarna tillverkade efter egna önskemål. Det utför guldsmedsbutiker som har egen verkstad.
 Det finns otaliga sätt att välja ringar på. Det ligger ju trots allt närmast till att välja det som ni tycker är vackert och som passar er plånbok.
 Priserna då? Ja de varierar kraftigt, så mitt råd är att botanisera bland de annonsörer som finns på siten. Guld & Smycken    topp

Tidningsservice? topp
Att meddela vänner och bekanta om den lyckligaste stunden i livet hör till.

Servicemedvetna fotografer förmedlar er bröllopsannons till alla de tidningar och internet som ni önskar, utan kostnad eller till en väldigt låg extrakostnad. Själva införandet debiteras av respektive tidning. På internet www.nygifta.nu får ni annonsera helt gratis och då når ni alla överallt och ni kan ha annonsen ute redan på bröllopsdagen. Fotografen hjälper er med de praktiska detaljerna.

Källor:
Bröllops och Minnesboken. Marie & Jan Söderqvist 1993
Brudar. Stadsmuseet Malmö Museer 1991

Sammanställt av Bengt Bengtsson 2005