| Bengt Ivarsson Nattfrieri
Så här kunde det gå till förr i tiden, mest
bland bönder på 1700- och 1800-talet i mellersta och norra
Sverige.
Under större delen av året låg ungdomen i loft, bodar
och lador, och för flickorna också fähus. Där
stod de inte under direkt uppsikt av de äldre. De ogifta pojkarna
drog nattetid runt i gårdarna och besökte flickorna. Under
den rundvandringen parades de ihop två och två för
att dela säng under natten.
De stora friarkvällarna var lördags- och söndagsnätterna.
Då samlades byns pojkar framåt kvällen på
en bestämd mötesplats medan flickorna bäddade ner
sig hemma på gården. Så började man i uppsluppen
stämning vandra mellan gårdarna och knacka på hos
flickorna, som vanligen hade en gemensam sovplats utanför själva
boningshuset.
När pojkarna kommit fram började man ”tala in sig”.
Ofta hade man utvecklat en raljerande ritual med bönande anrop
till flickorna eller en kvick dialog mellan parterna.
Väl inne satte sig pojkarna runt om på sängkanterna.
Efter en stunds diskuterande drog man vidare och lämnade då
en sängkamrat till var flicka. Hopparningen kunde antingen
ske på pojkarnas initiativ eller genom ett förstulet
signalerande mellan en intresserad pojke och flickan i sängen.
Man kunde också överlåta initiativet helt till
flickan genom att pojkarna slängde sina mössor i hennes
säng, varefter hon valde ut en.
När friarparet lämnats ensamma låg man och diskuterade
veckans begivenheter och olika friares företräden. Pojken
bjöd ofta på medhavda karameller och flickan gav pojken
en klunk ur brännvinsflaskan, som skulle finnas nedstoppad
i ena sänghörnet. Innan det var dags att ge sig av framåt
morgonen, kokade fickan ofta kaffe.
Kringgången hos byns flickor gav pojkarna en möjlighet
att pröva sig fram för att så småningom etablera
en fastare friarkontakt med en bestämd flicka. Flickans inställning
kunde man också ta reda på utan att behöva ställa
en direkt fråga genom att t ex ge henne en gåva –
en ”känning”. Mottog hon den var det ett tecken
på samförstånd. Det förekom också att
pojken lämnade sitt fickur hos flickan. Fann han det hängande
uppdraget på väggen vid nästa besök var detta
ett tecken på att han accepterats
Nattfrieriet finner vi inte bara i Sverige. Det har i olika former
varit utbrett i Norge, Finlands och Estlands svenskbygder, Centraleuropa
och i Skottland, Wales och Bretagne. Emigranter förde nattfrierisederna
till USA.
Själva uppträdandet mellan pojken och flickan var reglerat
av en rad bestämmelser – en ”bäddetikett”.
Den innehöll bl a bestämmelser om vilka klädesplagg
som fick tas av under natten. Flickor som visat sig för tillmötesgående
sades ha ”legat bort sig” och kunde därigenom få
en stämpel på sig för all framtid.
Man kan alltså anta, att själva begynnelseperioden med
flera olika friare normalt präglades av sexuell avhållsamhet.
Men en kontakt, som fördjupades till en fast friarförbindelse
med sikte på äktenskap kom ofta att innebära en
föräktenskaplig sexuell förbindelse.
Dessutom
När det blir dags för bröllop, kan jag skriva talet.
Jag finns på www.talskrivaren.se
Källa
K.Rob.V. Wikman: Die Einleitung der Ehe
|